Om Oasens

Jag som föder upp gerbiler heter Liv Kristoffersson och jag är 22 år. Jag är Registrerad uppfödare i Svenska Gerbilföreningen. Mitt mål är att föda upp friska, trevliga och fina djur. Jag säljer gerbiler till sällskap, utställning och avel.

Ända sedan jag var liten har jag varit tokig i djur. Jag har växt upp med mellanpudlar som min mamma föder upp. Jag har en egen hund som heter Lydia som jag fick året då jag skulle fylla 9 år. Sedan har jag haft hamstrar, fiskar och har även några hoppkaniner.

Våren 2002 var på prao hos Djurmagazinet i Borlänge i två veckor. Där hade de en ensam gerbilhane i färgen Burmese. Min kompis syster hade köpt en gerbil strax innan jul, så jag hade nyss lärt mig vad en gerbil var.

Jag tyckte att gerbilen där på djuraffären var såå söt, och eftersom jag bestämt mig för att inte ha fler hamstrar, ville jag prova något nytt. Jag frågade mamma om jag fick köpa honom och hon var snäll nog att låta mig göra det.

När jag köpt Björnens Bambo, med stamtavla och allt, läste jag att gerbiler måste ha sällskap. Både jag och mamma tyckte att det kunde bli roligt att köpa en hona till Bambo för att ta ungar på. Därför köpte vi en Agoutihona vid namn Björnens Emla. Det gick som tur var bra att sätta ihop gerbilerna, trots att vi inte hade en delad bur, vilket bara var en lyckträff. Men i början visste jag inte att det brukar vara svårt att sätta ihop gerbiler.

  
Emla                                      Bambo

Det var med dessa två gerbiler, min uppfödning började.

Bambo och Emla fick strax därefter ungar, och jag ringde till deras uppfödare för att ta reda på hur jag bäst skulle ta hand om den nya familjen. Jag fick en del goda råd, och hon var glad att jag ringde för hon kunde inte ha kvar sina avelsgerbiler. Hon hade fem stycken: två hanar och tre honor. Alla med stamtavla och burar. Jag fick dem till kanonpris bara 300 kr för allt. Jag frågade mamma och efter en del eftertanke gick hon med på att vi skulle köpa dem. Jag gick genast med i Svenska Gerbilföreningen för att kunna skaffa stamtavlor till ungarna och för att kunna ställa ut om jag ville det.

Våren 2003 gick jag en uppfödarkurs i Stockholm som SGF anordnade, där jag blev registrerad/licensierad uppfödare och jag fick mitt uppfödarnamn Oasens. Dagen efter var jag på min första stora gerbilutställning, det gick bra för både Frodo - som jag fött upp själv och för Bauer som jag köpt in. Jag brukar åka med gerbilerna på utställningar ca 2-4 ggr per år, det är så trevliga personer som är med i SGF, alla unnar varandras gerbiler att vinna.

Sedan kursen har jag lärt mig mer och mer om gerbiler och idag kan jag det mesta om genetik; färglära, för jag tycker att det är så intressant. Jag gjorde ett projektarbete i trean på gymnasiet som handlade om just gerbilgenetik.

Just nu har jag inga avelspar som sitter ihop, men jag har en hel del ungar och ungdjur som letar nya hem, eftersom de blivit kvar sedan tidigare kullar. Jag har också mina gamla trogna pensionerade avelsgerbiler kvar, och alla har sin egen personlighet, de är så underbara djur gerbilerna!